Snöpuls o intelligenta värktabletter
Äntligen hemma igen!
Efter 55 mil delvis med solen i ryggen (och i backspegeln)
När jag hämtade Atlas i går så tog det två sekunder innan han fattade att det verkligen var JAG som klev innanför dörren. Sen blev det snurrigt! Vet inte vem som var mest glad, han eller jag :-) Det tog ett tag iunnan jag kunde kliva upp från golvet och ge Anneli en kram. Hon är bara för underbar som hjälper mig med Atlas så här! Vet inte vad jag skulle gjort utan henne, det känns så himla tryggt att vara borta när jag vet att han har det bra. Även om saknaden förståss är jobbig ändå.
Fick en liten rundvisning i huset innan jag åkte, de har ju hunnit med jättemycket nu ju, det börjar ju formas rum på övervåningen....inte illa!
Sen va det dags att åka hem, dyngförkyld orkade jag inte sitta kvar så länge som jag skulle velat. Atlas alldeles lyrisk när han fick hoppa in i vår "nya" bil.....han älskar ju att åka. Hemma var det bara att packa ur o sen byta kläder för att komma sig ut en vända med honom. Gissa om det är nåt jag verkligen saknat! Finns inget bättre än våra turer! Hostande och snörvlande pulsade jag runt o lekte tafatt så gott jag orkade....det är bland det roligaste han vet att bli jagad runt av "mamma", nu va hon ju till o med lättare än vanligt att komma undan ;-).
Hemma igen var det att packa upp det mesta....har ju varit hemifrån sex veckor o haft packning därefter oxå.....o sen var det bara att knyta ihop sig i soffan o mysa ett tag. Det blev en tidig kväll ändå...........helt slut av den här förbaskade förkylningen.
Måste ju visa hur det ser ut på vägarna i Stockholm när det kommer snö....det är precis som folk förtränger att det faktiskt BLIR vinter i år också :-D
I morse vaknade jag med världens värsta dundrande huvudvärk............försiktigt klev jag ur sängen o smög runt här hemma, för varje hostning kändes det som skallen var på väg att spricka. För inte att tala om när man nös så snoret bara ringlade sig ur näsan, urrrrkkkablärrrka vilken vacker syn jag skulle va!! Inte en endaste stackars liten Ipren hade jag hemma heller, så det va bara att göra sig i ordning och komma sig iväg och införskaffa sådana. Passade på att handla lite mat oxå, samt att hämta de igår beställda bromsbackarna till min "nya" bil.
Hemma igen, med några "intelligenta värktabletter" innanför västen så var det bara att ge sig iväg ut o pulsa igen.....måste ju ta igen det förlorade ju :-)
På hemväg fick jag syn på den här skylten som någon satt upp i en korsning här borta, misstänker att det kan vara byns lustigkurre som varit i farten igen, senast hade han hängt upp en skylt med texten: "Dödens väntrum" under Prästmon-skylten :-)
Skulle gärna varit upp till hästarna och Bodins en vända med, men de har besök av barnbarnen nu och det är väl onödigt att sprida de Stockholmska bacilluskerna upp dit också. Sen orkar jag inte köra häst i dag heller, får se hur det käns i morgon, saknar ju alla de där uppe med, hästar o människor. Ska kura ihop mig med A ett tag i soffan innan det e dags att ge sig ut en vända igen.
Hej o hå!
Efter 55 mil delvis med solen i ryggen (och i backspegeln)
När jag hämtade Atlas i går så tog det två sekunder innan han fattade att det verkligen var JAG som klev innanför dörren. Sen blev det snurrigt! Vet inte vem som var mest glad, han eller jag :-) Det tog ett tag iunnan jag kunde kliva upp från golvet och ge Anneli en kram. Hon är bara för underbar som hjälper mig med Atlas så här! Vet inte vad jag skulle gjort utan henne, det känns så himla tryggt att vara borta när jag vet att han har det bra. Även om saknaden förståss är jobbig ändå.
Fick en liten rundvisning i huset innan jag åkte, de har ju hunnit med jättemycket nu ju, det börjar ju formas rum på övervåningen....inte illa!
Sen va det dags att åka hem, dyngförkyld orkade jag inte sitta kvar så länge som jag skulle velat. Atlas alldeles lyrisk när han fick hoppa in i vår "nya" bil.....han älskar ju att åka. Hemma var det bara att packa ur o sen byta kläder för att komma sig ut en vända med honom. Gissa om det är nåt jag verkligen saknat! Finns inget bättre än våra turer! Hostande och snörvlande pulsade jag runt o lekte tafatt så gott jag orkade....det är bland det roligaste han vet att bli jagad runt av "mamma", nu va hon ju till o med lättare än vanligt att komma undan ;-).
Hemma igen var det att packa upp det mesta....har ju varit hemifrån sex veckor o haft packning därefter oxå.....o sen var det bara att knyta ihop sig i soffan o mysa ett tag. Det blev en tidig kväll ändå...........helt slut av den här förbaskade förkylningen.
Måste ju visa hur det ser ut på vägarna i Stockholm när det kommer snö....det är precis som folk förtränger att det faktiskt BLIR vinter i år också :-D
I morse vaknade jag med världens värsta dundrande huvudvärk............försiktigt klev jag ur sängen o smög runt här hemma, för varje hostning kändes det som skallen var på väg att spricka. För inte att tala om när man nös så snoret bara ringlade sig ur näsan, urrrrkkkablärrrka vilken vacker syn jag skulle va!! Inte en endaste stackars liten Ipren hade jag hemma heller, så det va bara att göra sig i ordning och komma sig iväg och införskaffa sådana. Passade på att handla lite mat oxå, samt att hämta de igår beställda bromsbackarna till min "nya" bil.
Hemma igen, med några "intelligenta värktabletter" innanför västen så var det bara att ge sig iväg ut o pulsa igen.....måste ju ta igen det förlorade ju :-)
På hemväg fick jag syn på den här skylten som någon satt upp i en korsning här borta, misstänker att det kan vara byns lustigkurre som varit i farten igen, senast hade han hängt upp en skylt med texten: "Dödens väntrum" under Prästmon-skylten :-)
Skulle gärna varit upp till hästarna och Bodins en vända med, men de har besök av barnbarnen nu och det är väl onödigt att sprida de Stockholmska bacilluskerna upp dit också. Sen orkar jag inte köra häst i dag heller, får se hur det käns i morgon, saknar ju alla de där uppe med, hästar o människor. Ska kura ihop mig med A ett tag i soffan innan det e dags att ge sig ut en vända igen.
Hej o hå!
Kommentarer
Trackback
